Högtflygande dagdrömmar

svävar bort

bort från fosterställningsmörk verklighet

blir någon annan

något bättre

litet hål i rullgardinen

en ljusstråle träffar ansiktet

vänder mig om

högsommar ute

midvintermörker inne

måste skärpa mig

stiga upp

orkar inte

studerar ljusstrålen 

sakta 

sakta

återvänder livet

kränger av mig offerkoftan

reser mig sakta

öppnar fönstret

skrattar åt mig själv

ler mot världen