Poesi, lyriken svärtar min själ.
Gör mig svag, faller ner på knä
Ensam, svag, stark.
Jag är motsättningars man.

Ibland tror jag världen e öde, ibland är jag solipsist.
Ibland tror jag att jag älskar människorna.
tro mig jag försöker,
se det goda, önska, hoppas,
vill inte vara rädd.

Vill inte vara den som är arg, bitter, förbannad.
Ofta vill jag känna frid, ibland vill jag slå ihjäl något skönt.
Ibland vill jag skära upp Caravaggios Kristus på korset,
kasta sten på Donatellos David eller bränna Schillers alla verk.
"mitt hjärta ropar upp mot himlarna i sin smärta och mitt vredes gränslösa förakt". Då uppstormar själen som han jag ibland vill bränna en gång skrev. Det är mitt ensamma hjärtas skri i världen