Iskall kyla
rinner ner i magen
Objuden tränger den sej på
och lägger sej till ro



Gör sej hemmastadd
Utan att bry sej om konsekvenserna



Sakta börjar arbetet
med att kyla ner
kringliggande organ



Frossa ansätter henne
Ångest över att behöva leva
och uppleva detta



Får henne att kvida
som ett plågat djur



Hon vet att när
kylan väl nått hjärtat
Finns ingen återvändo



För alltid kall och kylig
kommer hon att sky värmen
För evigt dömd



Att alltid vandra
På frostbiten mark