Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
...det är alltid ok att misslyckas men det är aldrig ok att ge upp sin dröm...


Det finns de som tror...


Det finns så många
Som tror
De har svaren
Som tror
Att de vet
Hur det är

Det finns så många
Som dömer
Men som inte vet
Bara tror
Att första stenen
Är deras
Att kasta

Att älska
Är så svårt
När den som älskas
Är en annan
Än den som älskar

Det finns de
Som vet
Men inte kan
Som nog aldrig har känt
På riktigt
Som jag känner
För henne
Och henne
På samma sätt
Men ändå inte

Men förnuftet
Och känslorna
Hjärnan och hjärtat
Drar inte alltid
Åt samma håll

Och min hjärna
Dras alltid
Till henne
Den rätta

Men mitt hjärta
Dras alltid
Till henne
Den andra

En dag
Skall våra vägar mötas
Vid det vita
Vid det kalla
Den vackraste dagen

Döm mig gärna
Ta min heder
Hata mig
Döda mig
Men ni kan aldrig
Ta mina känslor
Ifrån mig

Ni kan aldrig
Få mig
Att sluta älska

Henne…



TT

© 2011




Fri vers av TT
Läst 427 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2011-08-15 09:58



Bookmark and Share

    Birgersdotter VIP
jag blir så berörd av dina dikter
2011-08-16

  Ninananonia VIP
:) underbart.. :)

ren kärlek...
2011-08-16

  lodjuret/seglare VIP
Som läsare av poesi är jag tacksam över att sällan koppla ihop textjaget med den som skrev texten, för om så varit hade ju texten kunnat ses som en avskrift ur en personlig dagbok och så har jag aldrig kunnat tänka mig att betrakta poesi. Ur denna synpunkt kan jag betrakta innehållet i texten som något fritt att tolka och som sådant även ett stycke skön läsning att bedriva kvällen med.
2011-08-15

  Linda CH VIP
Följ ditt hjärta och ge aldrig upp. Jag tror på dig!
2011-08-15

  wildah
Det är inte andras sak att döma! Förmodligen har de minst lika många synder som du har om inte mer! Vem är först att kasta stenen, den som inga synder! Klassiskt!
2011-08-15

  sangel
Underbart. Jag tror att en dag finns det ett svar. Jag lämnade min hjärna och följde mitt hjärta och det kan jag aldrig ångra. Det gick att följa förnuftets väg till en viss gräns. Sen var det framme vid vägs ände.
Hellre de korta stunder av total kärlek och lycka jag känt, än inte alls.
Endast tiden kan visa dig vilken väg som är din. Lyssna inte på någon annan än dig själv. Du vet vad som är rätt för dig. Oavsett vilken väg du väljer.
Allt ljus och kärlek önskar jag dig på din väg
2011-08-15

  M_Franke
Vilket slut, en vemodig text men med lite småkaxigt slut, bravo!
2011-08-15

    ej medlem längre
Jag förstår det svåra i situationen, när hjärna och hjärta talar olika språk och vill gå olika vägar. Ibland är de helt enkelt inte överens.

Tillåt dig att tänka och känna in med både hjärta och hjärna. Det är ok att det är så. Men fundera på, vad du kommer att vara mest nöjd med när du en dag som 80-åring sitter och blickar tillbaka på ditt liv. Är det att stanna kvar där du är - eller att ta steget ut i det okända men kända, dit ditt hjärta vill? Det kan hjälpa dig att välja rätt livsstig i nuet.

Det är kanske meningen att du skall genomgå detta, för att förstå, acceptera och bli mer ödmjuk. Jag tror fullt ut, att det är meningen. Kanske för att vi som hamnat i konflikt mellan hjärta och hjärna är satta att bana väg för andra, som kommer efter oss.
2011-08-15

    Max Poisé
Renodlade drömmar som denna, kan leva i all förståelig evighet.
2011-08-15

  Rise Little One
Håll fast vid dina drömmar så länge du mår bra av det TT
2011-08-15
  > Nästa text
< Föregående

TT
TT