Jag kommer aldrig att glömma.
Den där känslan sitter i benmärgen.

Vi kände knappt varandra.
Visste knappt vad den andre hette.

Men det var något med dig.
Jag kan inte sätta fingret på det.
Du var speciell.

Du pratade, skojade och var glad.
Du hade den där glimten i ögat.

Du fattade min hand när vi var ute och gick.
Som att det var en självklar sak.

Jag fylldes av värme.
Jag kände mig trygg.

När mörkret smög sig på ville jag gå ännu en promenad.
Jag ville se sjön speglas i månljuset.

Du följde snällt med och vi pratade om allt.
Lyssnade på musik och allt var så härligt.

Luften var frisk och nästan lite kall.
Vi kom till toppen på kullen och satte oss ner.

Betraktade månens reflektioner i vattenytan.
Där satt vi och bara lyssnade på skogen och sjöns alla läten.

Tack för allt du gav mig.
Uppskattning, Trygghet.
Jag kände mig önskad.

Tack.