Jag var i huvudstaden
och fick några timmar över

Jag bestämde mig för att använda dem
till att titta på ett hus
där jag bodde för trettio år sedan

Huset fanns kvar
det såg ut att vara i fint skick
jag återsåg sådant som jag snickrat
ett plank, en bod, en vindstrappa

ja även en stenmur som jag lagt

En stund vilade jag i minnen
av lycka bekymmer
glädje och besvikelse
som jag upplevt där

När jag gick därifrån stannade jag
vid en rönn full av klasar
med lysande röda bär

Den talade till mig och sade
Moget är vackert