En kristen troende kvinna jag känner
hon berättade för mig igår att hon
hade fått en förfrågan till den församlings-
gård hon sköter, om ett AA-team kunde
få hyra den för en sammankomst en kväll.

De berätttade till och med för henne att de
inte hade någonstans att ha sin träff, de hade
frågat på andra ställen men blivit nekade när
folk hörde att det var AA, som skulle ha mötet.

Hon svarade att visst var de välkomna att hyra
en lokal. Vid nästa möte med delegater från
församlingen redogjorde hon för dem vad, som
hade tilldragit sig och vad, som stod på agendan
nästkommande vecka.

När hon berättade att hon lovat AA-teamet att
få hyra in sig en kväll blev det protester ifrån
delegaterna med orden: -Tänk om de kommer
fulla.... Hon svarade bara: -Det kan jag inte tro
att de gör.... Men delegaterna gav sig inte de
menade att till dessa kunde hon inte hyra ut
någon lokal... Nej... Hon skulle ringa återbud!

Då sa hon till mig att då brast det för henne och
hon sa att tårarna trillade ner för hennes kinder,
som aldrig förr, som en flod och hon sa bara:
-Det är ju dessa vi säger att vi skall hjälpa!
Nu kommer de självmant till oss. Då skall vi
ju ta emot dem med öppna armar. Vi anser ju
oss vara bättre än dem... Men vi är ju faktiskt
sämre an vad de är, som nekar att ta emot dem....

Så la hon armarna på bordet och huvudet på
armarna och grät. De kom fram till henne och sa:
-Inte skall väl du gråta över dem snälla du...

-NEJ, SA HON, JAG GRÅTER INTE ÖVER DEM JAG
GRÅTER ÖVER ER, SOM INGET FÖRSTÅR AV LIVET
OCH VAD NI HAR MÖJLIGHET ATT GÖRA...

Och jag vet inte om de får hyra lokalen eller ej...