Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Under 80 –talet så jobbade jag på Långbro med psykotiska barn och ungdomar…


Ett ögonblick av kontakt …





– Vill du följa med ned i det svarta hålet
sa han till mig och återvände snart in i sig själv
höll i vänster tumme mot bröstet
och vred huvudet fram och tillbaka
om och om igen i sin autism


Hur blev ditt liv Torsten?









Fri vers av Kjell A. H Lundin
Läst 199 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-08-24 10:21



Bookmark and Share

  Junitvillingen
Denna korta text innehåller så mycket mer än många som är betydligt längre. Den sista raden ger texten det där sista lyftet - och gör mig riktigt berörd. Mycket gripande skriftat!
2011-10-25

    ej medlem längre
Starkt! Så mycket du får in på så få rader . . .

Ja, hur blev det . . .?
2011-09-02

  walborg
Vissa möten med patienter glömmer man aldrig.
2011-08-24

    Max Poisé
Tänk att man ofta sitter ensam i sin kammar och tänker på de människor som passerat i revy. De som på ett eller annat sätt gjort intryck och lagt någon promilles procent på ens personlighetsutveckling.

Du fick mig att tänka på en särskoleelev som kom från Finland när jag gick på lågstadiet i Sundsvall. Som alltid tjöt (högt) när någon drog ut stolen.

Lustigt att du fick just detta (nästan) bortglömda minne att leva åter.

Må väl min vän!
2011-08-24
  > Nästa text
< Föregående

Kjell A. H Lundin
Kjell A. H Lundin