1.
”Si, jeg går här å halter, känner meg lé.
Har fått Åldern som smugit seg opp här brevé,
å han snegler bra styggt på meg!”

»In’t ska du tru du kan höppe som tillförne!
Nej, ont har du fått å värre lär de ble.
Så’nt e de, när livet går i höst!«

2.
”Men, va fasen”, sa jeg, ”nog finns fäl en bot!
Lite brännvin te möra ska rädde mi fot!
Å så höpper jeg som förut!”

»Nej, du min stölle! så lätt e de inte!
Du lurer deg sjöl å du snubbler fäl iställ’t!
Så’nt e de, när livet går i höst!«

3.
”Men, va trur du om jeg skulle ta meg en till!
ner i ben nommer to för själve jamviktas skyld?
Säg, då kan jeg fäl ändå stå still!”

»Ack nej, du min broder, så du bedrar deg!
Du kan lure deg sjöl men alls icke meg!
Så’nt e de, när livet går i höst!«

4.
”Ja, då får en fäl sätte seg ned på sin stjärt,
glo på himlan en stund å släppe en fjärt.
Jeg lever ju faktiskt alltjämt!”

»Så ska de låte, min vän, hip hurra!
Du fiser å sjonger, du tänker å ler.
Jeg löver deg: allt går nu vel!«