Svävar i det ändlösa, det eviga.

Kan andas i detta oerhörda djup,
denna enorma rymd av luft och kroppar.

Passerar jorden, detta liv.

Röksignaler. SOS.

Men det är för sent för er räddning.

Kapslar frigörs och lämnar jordens yta.

Vi lever isolerade nu, i våra egna kapslar.

Precis som då.

Vintergatans frostbitna asfalt
skimrar i det ljus som omger mig.

För alltid.