Tystnaden ekar mellan plåthusen
Ensamheten är obehagligt närvarande
Ångestklumpen tung och ihärdig
Rastlösheten ett faktum
Och saknaden likaså

Jag gräver hål i min hud
Bara för att se
Om den verkligen är min
Eller om den bara är en yttre lögn
Och inte min egen
Som allting annat

Jag tror jag spårar nu
För hjärnan säger en sak
Och kroppen en annan
Och min kropp känns inte som min egen
Och skulden går aldrig att tvätta bort