skriven 2002" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
skriven 2002


Du ångest farväl

Jag vill att du släpper mig och låter mig vara

jag vill att du säger farväl och låter mig andas ut

jag vill att du ger dig iväg så långt du nånsin kan

jag vill att du slutar plåga mig

jag vill att du sätter ditt bo så långt ifrån evigheten du kan

för jag tar inte emot dig längre

jag har stängt min dörr för alla framtid

du får aldrig mer terrorisera mig och ta nånting av min kraft

jag säger bara du ångest farväl


Fri vers av Porslinsdockan
Läst 378 gånger
Publicerad 2006-01-07 16:38



Bookmark and Share

  Jessi
Ja, heja dig!! Sula ut den där jävla ångesten och må som du är värd, vännen! Annars kan jag pryla upp din ångest om du prylar upp min, ok?
Som sagt, jag hejar på dig!
2006-01-08

  Therés
Ord och inga visor. OCH JAG VILL läsa mer av det du skriver.
Gillar när folk använder ord istället för att slåss fysiskt.
2006-01-07
  > Nästa text
< Föregående

Porslinsdockan