utanför faller höstlöven, susar mot marken i stormens snabba vind
för snabbt
som tomma flaskor faller ur handen, druckits upp alldeles
för snabbt

stormen bryter lugnet och det kalla golvet förvandlas till ett minfält
en flicka med nakna fötter trampar snett
och helvetet bryter loss

ögon som skiftar i rött
rynkade ögonbryn
darrande läppar
spända käkar
jag tror ilskan växt fast i ditt ansikte

det här en sådan mardröm som inte försvinner hur mycket man än nyper sig i armen
(det går över, det går över, det går aldrig över)

skriken och slagen blandas till ett högljutt virrvarr av knytnävar
flickan stänger ögonen och håller tummarna
snälla
sluta

krossat glas under små fotsulor, från ännu en fotoram som trampats på
ännu ett foto som rivits i småbitar


tio år äldre på bara en minut
torkar tårar med ett huvud vilande i knät och gråter inombords

om och om igen krossas drömmen om att allting kommer ordna sig
hans löfte om att det alltid skulle vara dem
blir bara mer otroligt