så tyst
du var rädd för att jag skulle bli besviken,
men kära du
jag känner ingenting längre

lika kall som isen som krossar mina knän


du talar högt om något
jag lyssnar inte längre
fastnat med tanken i hennes svarta hår

vet inte var snön börjar och hon slutar,
så blek att kanterna suddas ut
men älskling,
försvinn inte när våren kommer

krossar varje tanke nu
svär att aldrig bli som du
och aldrig mer,
kommer jag höra av mig

om ett halvår är jag långt härifrån

vad spelar det då för roll om jag kastar bort allt nu
jag kommer aldrig tillbaka hit igen