I värld utan väggar, skulle vi se varandra. Inga murar mellan våra kroppar, inga tvivel att riva. I en värld, värd att leva. Där, skulle inte tårar falla - för gråten är som vinden, förbi. Enda gången en skugga kastas, är när den blir struken från kinden av handen som vill väl. Som vill allt.
Skulle jag fråga, skulle du svara.

- Älskar du mig?
- Ja.

Fånigt? Ja kanske, men vi får inte glömma att vi är i den där världen, utan väggar. Ingen mur, inga hinder. Bara vi.

Inga tvivel. Bara du och bara jag. Men inte så bara, kanske mera – bara så bra. Skulle jag fråga, skulle du svara och jag skulle le och säga.

- Och jag älskar dig.