på väg hem
ser jag grannbarnen 
rusa uppåt gatan
med palestinaschalen runt halsen

deras skolväskor är lätta
de slitna gummiskorna
nuddar knappt betongen
då de svävar förbi

dagen
tycks bilda dem en gloria

genast letar jag upp
närmsta lövhög
för jag misstänker
att min egen schal
ligger där

jag minns inte
när jag tappade den

antagligen
så tappade jag den inte
tror jag bytte ut den
mot en femma

kommer inte ihåg

men det kittlas
på min bara hals
och inuti strupen
då jag går upp för trapporna
till min trånga tvåa