ett centrum




poeten står med ryggklossen
snett lutad åt vänster
ur dennes slakthål rinner ett tjockt vatten:
innan en födsel


rummet är en hamnstad
där finns allt allt finns där
båtarna rökmassorna dimmorna
och kvinnorna tryckta mot dubbla manskroppar


ängen utanför mitt fönster
rinner in genom fönstret när
jag betraktar den längre än
en kyss längre än ett samlag
längre än det tog att föda ut mig
ängen ett hav av plockpotatis
hungern trycker in sin hand
sedan ut igen


jag lever med en pacemaker
snett till höger den ligger och väger
skär ut små hudbåtar
allt ska flyta inget får längre ligga still


poeten sov här
vägde tungt mot mina lakan
kroppen den lilla moikanhyddan
röken välde ut ur takhålet
gasröken
en stank från sorbibob utvecklade sig
täppte igen kroppen som för att
ångra min födsel