jag fryser om ryggen
är mannen av piller och moln

och trasiga stjärnor

ryttare av den vita
skräcken i magen

orden som stegrar sig

och ändå sitter jag
dukad vid ditt bord

och ryms i det

drickande bröstet som
pumpar blod och dikter och evighet

till det som är utan

de dövstummas viskande fingrar
de ogångna trappornas

mörker

som om en stor hunger
smälter ner i mitt liv