En vit fågel vid namn Starke satte sej stilla på min axel häromdagen.

Har för mej det var en torsdag.

Han viskade, vilket är en smula märkligt då fåglar ej kan viska, i mitt öra några minnesvärda ord.

Jag kan ej minnas exakt vad det var han väste men det hade något med ”ärlighet” att göra.

Kan ju vara så att jag hörde helt fel då min hörsel inte är vad den en gång varit… men det kan ju lika väl vara så att jag hörde vad jag behövde höra.

Jag har länge ältat ordet ”ärlighet” och funderat på hur mycket som är sant och osant här i världen… Ja, inte bara i världen VI lever i utan överallt i universums oändliga universum, där borta, förbi, utöver där vi människor lever vårat enkla liv.

Eller är det så enkelt egentligen ??? Ja, ett människoliv jämfört med andras liv på andra planeter där bortom menar jag.

Nu är det ju så att jag känner många människor på vår jord som inte alls lever ett enkelt och ”vanligt” liv. Utan deras tillvaro är betydligt krångligare. Svårartat och trasigt, likt skadeskjutna harar hankar de sej fram genom tillvaron.

Dom slåss dagligen med demoner, spöken och monster i diverse storlekar.

Den ene större och elakare än den andre, den tredje grymmare och halare än de två första, den femte mer lömsk och vilseledande än alla de andra… det kan ju inte vara ett enkelt liv att leva, eller hur ?

Och vem bestämmer då vem som ska dra nitlotten i detta spel vi för ? Vem är konungarnas konung som får dra det tunga lasset att avvisa dom olyckligas lycka ?

Vem är Gud åt Gudarna som beordrar konungarna att beordra lycka till endast ett fåtal människor ???

Vem sade till den vita fågeln att sätta sej på just min axel och att tala detta ord för just mej ?

Nu ska vi se… vad var det för ord den vita fågeln sade till mej, hmmm . Kan inte riktigt minnas, men det spelar väll kanske inte så stor roll för det finns här viktigare saker att bry sej om, som t. ex dem som slåss mot demoner och monster… och så tror jag heller att fåglar ej kan tala eller viska så det hela måste ha varit endast i mitt huvud jag hörde fågelns viskande där endast jag spelar spel med mej själv, där endast jag är fågeln, konungen och Gud.

© Bergman