Morgonen efter
och havet är detsamma

och stranden sover
i bukt efter bukt
i sked med gryningen

mitt bland vitfåglarna
mitt bland ropen
som vilsna själar
känner som sina egna

mitt i världen
av sand och av tång
av glas med nötta kanter

av ved mjuk som hud
efter våg efter våg
av slag och smekningar


Morgon
och det har varit natt

Morgon
och det har levt en eld

Morgon
och ännu vet ingen
om sagorna
varit bloss i natten
fallande stjärnor
på himlen
döda ord mot rymden

eller om något hänt

om det som sas
i ringen av händer

var gnistor
var frön
var facklor som brände broar
och fick torra höljen att brinna

Morgon
och de svarta kolen
är svarta kol
och den grå askan
är grå

Men den som finns här än
ser ändå
glöden växa
i morgonens första bris
från vidderna
långt bortom skären
och sälarnas land

Morgon
och kanske

är allting
ändå
fortfarande
möjligt