det händer än
då och då
sena kvällar och sömnlösa nätter
att jag undrar
hur du mår
vad du gör
om du ler

jag hoppas att du ler

det känns så tomt
här inom mig
jag har ett hål
i mitt bröst
i mitt hjärta
du hade en sådan stor plats där
men du valde att gå

ibland drömmer jag om att du återvänder

ja det är så konstigt
hur man kan vara totala främlingar
att man genom ord på en skärm
ord i en telefonlur
i ett par års tid
kan komma varandra så nära
för att sedan inte ens existera för varandra

jag erkänner att jag saknar dig ibland

vi bor inte i samma stad
så det händer inte att jag ser dig på stan
men jag läser dina ord
då och då
dina ord som en gång var för mig
som nu är för någon annan
ibland verkar du ledsen
och det gör ont
samtidigt som jag hatar
att inte förstå
eller veta
hur du mår

en gång i tiden visste jag allt

men jag har ingen rätt
till att fråga
jag har ingen plats
i ditt hjärta

men du har föralltid en plats i mitt