- - - - -

gick in på en krog eller så, i någon stad
måste ha nån mat, frågan bara vad
nåt enkelt kanske, annars kvittar det vad det är
servitrisen kom fram
jag såg mig omkring, bara hon och jag där

var det stängt, där fanns ju inga flera än mig
jag slog mig ner medan hon studerade mig
hon såg trevlig ut, ja söt på något sätt
hon sa: ”vad får det va”
jag sa: ”tja ... har du någon omelett”

hon tittade på mig, sa: ”absolut,
det brukar vi ha, men äggen är slut”
så sa hon: ”du är ju konstnär, kan du rita mitt porträtt”
jag sa: ”ur minnet menar du,
tyvärr, jag jobbar inte på ett sånt sätt”

hon sa: ”men jag står ju här, mitt framför ögona på dig”
jag sa: ”jo, det är klart, men jag har ingen skissbok på mig”
då tog hon fram en servett, sa: ”du kan rita på denna”
jag sa: ”jo, det är klart, men
vet inte var jag har min penna”

då tog hon sin penna bakom örat och gav mig
sa: ”varsågod, nu kan du rita av mig”
jag skissade på servetten, hon fick den, sa ”tack”
så kasta´ hon den tillbaks
sa: ”det liknar inte mig ett skvatt”

jag sa: ”ursäkta, men det är du på pricken”
hon sa: ”skämtar du”, jag sa: ”lessen, men det gör jag icke”
så sa hon: ”kvinnliga författare har väl du aldrig läst”
eller vad hon nu sa
det var i alla fall så det lät

”eller hur”, sa hon ”det har du aldrig gjort nån gång”
jag sa: ”jo det har jag”
och hon: ”säg nån du läst då”, jag sa: ”Erica Jong”
hon gick iväg en stund
då reste jag mig, liksom tog min chans,
gick ut på gatan igen, där alla hade brått och ingen kom nånstans

- - - - -