Under ett snedtak igen

i en tanke, kanske ur en dröm om ni så vill

innanför en brinnande höst och sjungande vind

i skuggan av ett minne

och under en stillsam tanke

reser sig ett träd

med rispad bark

och krokig stam

det reser sig

ur myllan

vrider sig

så sakta mot norr

*

Säg, vad var det som höll en låga

brinnande

lusten

blodet, kärlek, eller bara fruktan

fruktan

en enslings bäste vän

och besk blir oftast frukten

av hastiga beslut

som att bara vilja, blända av

vem vet varför

och det kan lika gärna kvitta

som nu

för vilda floder

oftast nyckfulla

viker sällan mer än en tum

om ens det

sliter rötter, fårar strandvallar i sin väg

kantrar en smula

innan de

allt som oftast

byter riktning och söker ny väg

nyckfulla

och opålitliga är de

ivriga i sitt sökande

utan lugn 

ombytliga

som så

*

och som regnet ännu faller 

som evigt

hamrar fönsterblecken fria

från alger och färg

kvällningen

ter sig, allt tidigare

löven, de dansar i månblänket

och vindarna

de dundrar som en flock vildhästar runt knutarna

de kastar

tar omtag

är lynniga

och de låter sig inte tyglas

ja, som höstens virvlar

kramar och göder

en enslings rotlösa själ

*

och där

under molnskuggans mjuka matta

i drömmar ur minnen 

det vandras

söks och famlas

efter ljumma sommarnätter, ljus och bländande gryningar

vägar som sligrar, smattrande vingar

försiktig fågelsång

och hur fjärilarna

dansade

höll hov

*

Ja, trädet

dess rötter

åter i myllan nu

stammen aningen rakare

barken slät

och med skruden släppt

niger det

inför denna

högst lovande

och nya

gryning