Men vagga vem
vi är båda lika reviga
opassande felskurna
jag är en kropp
du tung av sorg

och jag räds mig
armar i sömnlösa stygn
du skrämmer inte
mer än ohjälpligt

så vagga oss
i samma famn
i samma stålgrå hav
vi är båda lika små
vi är båda lika levande