Sommarminnen flämtar svagt i septembersolens värme.
Kallt och fuktigt gräs under mina bara fötter.
Höstens första löv som täcke, lägger mig ner på marken.
Ligger vid foten av den höga björken.
Ser ekorren skutta snabbt förbi och försvinna in i den närliggande skogen.
Jag studerar de vita molnformationerna på den i övrigt ljusblå himmeln.
Likt Nalle Puh alltid upptäcker honungsburkar ser jag endast dig och oss.
Nostalgin och vemodet griper tag i mig.
Vi dansade den sommaren, det är längesedan nu.
Jag undrar hur du har det nu.
Drömmer även du dig tillbaka ibland?
Tiden läker inte alla sår.
Musiken och skratten är borta.
Ödets symfoni är tystnad.

Det blåser upp till höst.