rosenröda syredroppar
skälver stillsamt
i ditt hav av ångest


långsamt
rullandes
revben sänker sig

naglar dansar över kind
river upp porslinsvit hy
krafsar
vemodigt skrik kämpar fram
sedan tystnad så tung

ögonvitor så sprängda
irrar i ett tomrum
söker efter ledande ljuslykta
fastnar i limbo

ett vibrerande eko runt dig
det smärtar ilande
en själ så vacker förintas

och ett hjärta av marmor
briserar i universum
och inte ens gud
hör hennes dånande tårar