andas, viskade emile i min nackes kalla djup

glöm inte att andas för tid och rum, för mig

och för en sekund blomstrade mitt hjärta i ett lyckorus

en själ dansade euforiskt bland höstlöven under mig

tills en vindil från väst slår mig över kinden och jag vaknar

och jag inser att du ej längre finns hos mig

din skepnad glittrar endast vacker i drömmars värld

och smärtan som häftigt skrek inombords fick mig att lida

och saknaden som river mig likt ett lodjur i jakt

kommer en dag att förgöra min existens, stjäla mitt liv

och då ska vi mötas i solljus och stjärnor, emile

jag saknar dig