då jag min klant plötsligt bara snubblar rätt in i din famn
Och när jag då bara tittar upp så kan jag inget annat
än att le
För där står ju du, så söt och grann
Men smått chockad

Själv så säger jag
Vad var det som bara hände där, samtidigt som jag ler
Var det kanske bara en liten stjärna, som ifrån himmelen damp ner
och som jag nu bara råkade snubbla på
Och då det nu bara är meningen att det ska bli vi två
Men inte efter att jag hade bett henne om ursäkt, så kunde jag åter se henne börja le
Och det sista som jag fick se av henne, var när hon bara började gå sin väg ifrån mig…

Jag springer på gatan fram, utan att se mig för…

Ken Cassel
28/9-2011.