När käftarna smäller igen
precis framför ansiktet
och din enda utväg är att gå
igenom mörkret
ovissheten



dunk-dunk!



dunk-dunk!



dina egna
hasande fotsteg
på okänd mark
i okänd riktning
rörelserna bakom dig
driver dig framåt



dunk-dunk!



det finns ingen tid
att stanna
det finns ingen tid
att andas
mörkret omsluter
allting
sveper förbi
i små, små
rörelser

det krävs bara ett
litet snedsteg



dunk-dunk!