"Tiden läker alla sår"
och jag väntade hela våren

Solljuset,
vårgruset,
tycktes vara ett hån
och det skar i mina ögon
Allt var fult, elakt, kallt
Tusentals tårar mot nylagd asfalt

"Glöm honom. Snart, snart ska du se"
Grumliga ögon,
vill inte inse
bara hoppas och be
att han skulle välja mig

Tills jag inser att han
kanske aldrig var såret
utan jag

och vem kan älska en infektion?