höstnatten

en drivande längtan, en doft

ur regnet
som sång och en födsel

och hör vindarna
hur de vänder i norr

våra munnar vilar nu
i siluetternas dröjande skuggor

för bara där får tystnaden en mening 

och endast det kvittrande skrattet
blänker i ditt öga

när oljan runt din handled,
den nätta ansatsen

för mina steg
vidare

upp mot


molnen