Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En del av det jag skriver är självupplevt eller är människors öde jag en gång fått möta...


Mannen som nästan dog....

Han låg där omgiven av mörker, han såg ut att sova
och när hon vänder på honom så ser hon hur ansiktet
var så blekt och andningen..??

Ja andningen fanns inte längre där...

Blodet rann från hans arm och kanylen låg bredvid och
vittnade om det fruktansvärda. Det går några sekunder
och ansiktet började bli blå eller var det grå???

Hon fattar ett hastigt beslut och börjar tafatt med en
mun mot munmetoden. Hon kämpar och slår honom
i ansiktet så hårt som hon bara kunde. Hon gjorde det
för att han skulle vakna... Vakna,skrek hon...Vakna!!!

Helt plötsligt kom andningen tillbaka och hon tackade Gud
för Hans nåd,även om hon då inte visste att Gud verkligen
hade varit med.

Han vaknar upp och ser sig trött omkring, och frågar lite
trött... Vad har hänt? Hon tänkte att vila dig nu i min famn
så berättar jag när du klarnat i tanken..

Många är det som tar sin tröst i det som kan bli deras död..
Den kvinnan blundar inte längre för dem riskerna....




Fri vers av marie-helene
Läst 181 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2011-09-30 22:32



Bookmark and Share


  Bibbi VIP
Begrundar och betänker.
2011-10-08

  Anna*
Så starkt, smärtsamt och berörande!
2011-10-03
  > Nästa text
< Föregående

marie-helene
marie-helene