Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
vandringen på jorden,en färd mot skönheten,älskvärdheten och friden....där alla sår läks och en ny dag har börjat....


Varsamt tvättar du mina sår....

Var dag som går är jag en dag närmare Dig

Och det skänker tröst,men det känns nu som en evighet

Tålamodet tryter och det börjar mörkna i vår värld

Jag reser mig återigen upp och mognar åter för färd

Jag har länge undrat om jag skall resa ensam,

Jag vet att många är på väg men det är få av dem

som reser allena..Oron finns där och jag har förstått

vikten av att hålla rätt kurs,och då är nog ensamheten

min trygghet ändå.....




Fri vers av marie-helene
Läst 478 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2012-05-03 20:38



Bookmark and Share


  Johan Bergstjärna VIP
det bästa är att vara ensamma och fria i tvåsamheten, förresten man är aldrig så ensam som man tror... Gud är med oss, och så har ju jag mina underbara katter
2012-07-04

  Bibbi VIP
"En enslig väg.

Vart och ett av mina barn är för mig en individ med skiftande karaktär och skiftande behov. Men för alla och envar måste vägen, som leder uppåt till det högsta målet, bli en enslig väg, vad på mänsklig hjälp och förståelse ankommer.

Ingen annan kan känna samma behov och samma längtan eller ge uttryck åt sitt inre jag på samma sätt. Det är därför människan behöver en gudomlig följeslagare. Den följeslagare som ensam kan förstå varje människohjärta och dess behov."

Ur Varje Dag av "två lyssnare i England.
2012-06-16

  Christian Eriksson
Vackert skrivet, med en blandning av vemod och hopp.
2012-05-12

  anits VIP
Mycket fint, berörande
och tänkvärt skrivet
2012-05-04
  > Nästa text
< Föregående

marie-helene
marie-helene