Jag minns tre dagar då tiden stod stilla.
Jag silade tiden mellan fingrarna vid stranden på Zanzibar.
Jag kommer ihåg röda läppar och salta kyssar medan vågorna rullade in mot strand. Känner åter hur åtrå berusade mig vid åsynen av din nakna själ. 
I ditt sköte bar du ett löfte om att Gud kanske är god trots allt.

Dina vingar läkte och du försvann åter från vår värld.

Jag minns dig här vid stranden på min öde ö.
Jag är strandsatt likt Robinson Kruse och saknaden har blivit min Fredag.

Jag minns oss och längtar.