Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Vemodets och självrannsakans årstid är här...


Höststormen

Höststorm 

river

sliter

Jag färdas på mörka stigar.
Bland döda träd och brända buskar.

Jag klättrar upp för branta berg.

Vassa stenar skär mina händer.
Jag ristar runor av mitt blod till svar.

Jag söker skydd från stormen i mitt inre. Från höstmörkret som sakta förlamar mig. Söker svar.

Jag letar efter en tro på att tro.
I bottenlös brunn har jag slängt mitt hjärta. Den enda värme den heliga skrift kunde ge mig var åt mina händer när den brann. Gud är fortfarande död. För mig.

Höststorm

viner

kallt




Fri vers av Magnus P.
Läst 153 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-10-02 20:35



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Riktigt tungt vemod med höstglöd i. Många djup att dyka ner i och svåra frågor som saknar svar....får en klump i halsen. Känner kyla...och maktlöshet.
2011-10-02
  > Nästa text
< Föregående

Magnus P.
Magnus P.

Mina favoriter
Snart är bördig jord