vandrar återhållsamt mot nästa punkt

flyr gunget där marken vandrar mot horisonten

skymningen nalkas

djupa rötter förankrar tiden

historien berättar

gång på gång

krokar bemästrar tillvarons flykt

fast i då

vädjar att fjättrad ska lätta

vill nå bortom tiden

sträcker rummet

till tidens mitt

silar sanden i varsam hand

hör den porla

flyktar

fångar ett stilla nu

bort från ett smärtsamt då

vandrar på väg

mot skymning

i tid

och rum