Flinet föll från hans läppar

ondskan kramade hårt

fimpen hängde i hans mungipa

ruttna tänder skymtade

stanken

Gatljuset fladdrade

höstvinden bet under de tunna strumporna

skräcken frös skorna till is

Ondska trängde upp

mot den skrovliga kalla väggen

klänningen skylde knappt

längre

Skuggor slog runt gatan

ondskan tvingade sig närmare

tvingade ögon att se

att öppna se

Greppet runt halsen

okuvligt

mot en punkt

Knän slog i sten

rädsla fångad

nävar tvingade

närmare

Får inte luft

munnen fylld

kan inte andas

kväljningar

Greppet så hårt

lyfter rakt upp

äntligen lite luft

knappt

Friheten där borta

vill bli fri

kämpar

Hårdare biter händerna runt hals

armar i skruvstäd

bakom ryggen

Blottad

de andra drar isär benen

de yngre

hjälper till

väntar

som gamar

på sitt byte

Känner skriket stoppas

munnen fylld

smärtan sköljer

där de tvingar

överallt

Våldsamt tvingar

överallt

Mörkret famnar

välkomnas

Ondskan borta

till slut

där helvetet börjar