och londons gator ekar ihåliga

endast ljud av hjärtslag

i dimhöljda gränder, i kloakernas rum

endast ett mörker

naglar krafsar över blöta gator

klöser efter ett slut

man hör hur det stiger i rytm till åskans tunga slag

ett förtvivlat skrik

och regnbyn smattrar hänsynslöst

mot de hemlösas bara bröst i dunklet

men vi ser dem inte

under våra illusoriska paraplyn

snabba steg över kullersten denna natt

raska ben som tar fart under månens lyster

stressa, jäkta, påskynda

vi blickar inte ner, blickar inte upp

och på londons gator så tomma och melodramatiska

flyger ännu ett sista andetag ut i atmosfären

och en man med sjaskig plommonstop

blir ett dött och tomt skal bland oräkneliga andra