"So what would you think of me now?
So lucky, so strong, so proud.
I never said thank you for that,
now I'll never have a chance"





Ibland letar jag efter män som ser ut som du.
(Som ser ut som du gjorde).
Du var 18 år - eller nitton, tjugo och tjugoett
men lika manlig som en härdad pirat på stormigt vatten.
Förutom skeppet och guldtänderna stal du dessutom lika ångestfritt.
Du tog mig, mitt hjärta och min hud
ungefär som slaktarna tar djuren, köttet och blodet.
Du tog mig, förstörde mig, begravde mig, glömde mig
och du grävde upp mig, trampade på mig och kastade iväg mig.
Jag blev en hopsydd vante som alltid gick upp i sömmarna;
jag blev en dålig kopia av ett annat jag.


Du log när jag skrapade upp knäna för att behaga dig,
du skrattade när jag lät gudarna straffa mig för dina val
och du dog när jag drog upp mitt finger som ett vapen
och sköt hela vägen till ditt dåliga samvete.



Du kunde ha hoppat av skeppet och simmat iland,
precis som jag hade kunnat gå min väg och passera ditt hat.
Nu vet du hur lätt det var.
Nu vet du att det aldrig gick.



Nu vet du vem som vann.







För jag höjer högerhanden och pekar med långfingret precis som jag gjorde då.
Och nu kan inte ens du hindra mig.

So long fucker.
Jag lever det liv som du gick miste om.