Paradoxernas drottning; dunklets fallne riddare
och du sa att på mig var det vackert.


Första gången tog jag som ett avsked -
jag må vara olärd men jag vet vart vägen leder.
Men du är det ingen annan har varit.

Du smekte ärren varsamt och
- "På dig är det vackert, dom berättar din historia väl".



Jag har tidigare benämnt mig som en
livsnjutare i självdestruktiv kostym,
med skorna oknutna och mössan på sne.
Men du dansar med livet så som du dansar med mig
och jag behöver inte ens min mössa längre.

Vem var det som sa att kärleken får värmen att spridas?
För denne någon hade alla rätt.
Jag sitter på facit; jag sitter på värmen
och du har programmerat kärleken utan en enda bugg.



Jag må vara olärd men jag vet vart vägen leder.
Och från och med nu är det alltid hem till dig.