Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Benknäckarbrevet. (det som aldrig kommer att nå ända fram... till graven)




Tusen röda rosor och en kyss farväl,
vad mer hade jag kunnat begära?


Förutom en framtid som byggde broar
och som raserade mörkrets grymma ord.
Vi hade kunnat springa ikapp på honungssmakande ängar
och dragit händerna genom silverdraperade sandkorn.
Våra fotspår skulle ha visat en evighet,
och inte ens ljudets hastighet hade varit nog.
Vi hade världen i våra händer och den snurrade när vi log.
Jag snurrade när du log.
(Jag ramlade när du dog)


Så som jag levde för dig;
så fick du mig att gå under.
Jag hade kunnat upptäcka ovissheten med dig
men våra ord tycktes aldrig ta oss tillräckligt långt.
Du hade inte velat att jag skulle skulle skylla det på dig
men med ett blödande hjärta var det svårt att gå.
Du trodde att jag var otillräcklig,
jag tror att jag var skadad. Skadad av kärleken.
Skadad av hopplösheten. Skadad av dig.

Jag lovade dig att aldrig längta efter döden
men jag måste bryta mitt löfte genom att längta efter dig.
Dina honungsbruna ögon som kunde smälta metall
och ditt leende som fick självaste konungen att falla på knä.
Jag lovade dig att aldrig längta efter döden
och jag lovade mig själv att aldrig sakna en skugga.


Men var, min kära benknäckare, tog du vägen?
Var föll du när du försökte få med mig i fallet
och varför klarade du aldrig av att se det blod du fick att rinna?

Var, min kära benknäckare, finns du nu?
Jag kastade iväg mitt liv för dig
och du svarade genom att ta ditt eget.
Jag letar efter en gravsten som bär ditt namn
och letar i stjärnorna efter de svar jag aldrig fick.
Du skrapade upp min själ med dina rakbladsvassa ord
och med dina nävar utav stål. Jag kom alltid tillbaka igen.
För inte ens tusen röda rosor kan förlåta dina gärningar nu,
inte ens till gudarna kan du be om nåd.



Flyg iväg till oändligheten och glöm inte att titta ner.
Jag är beviset på alla de synder du nu har tid att ångra.




Fri vers av sleepwalking
Läst 562 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-07-06 16:59



Bookmark and Share


    Orkiden
Får en att verkligen tänka till, hur viktigt det är att ej bara utföra handlingar utan att först tänka på vilka konsekvenserna kan bli för den andre eller sig själv...
Hur underbar kärleken är likväl förödande och självdestruktiv den kan bli..
2017-11-08

    Tea Alex VIP
Sista meningen var bäst!!!
2009-07-07

  Peter Jr Eriksson
denna berör på ett vis ! men galant skriven!
2009-07-06
  > Nästa text
< Föregående

sleepwalking