någonstanns måste sorgen

få mynna ut

besvikelsen ta sin plats

för att återfå balansen

någonstans bekänna färg

för att inte hämdgirigheten

ska ta över

och bryta sig lös ur hemliga käftar

någonstanns måste sorgen

få göra sig hörd

du är inte längre mitt hjärtas käraste vän

det var en illussion bland många

ändå känns det som aska

när jag uttalar ditt namn

 drömmen var sann

trots att den tog sin näring

ur det förflutnas dimmor