- Du är lik din son, säger jag till grannen som inte brukar säga så mycket. Talar mest i mobilen...
- Vem talar du med, undrar han.
- Pratar du med någon annan, undrar jag.

Han avger ett bullrande skratt.
- Får hoppas att sonens inre inte är som mitt
för då får han jobbiga tonår...

Vi åkte upp med hissen. Minns inte att vi sade någonting mer.