Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Och kinden ströks så fri



Solen glimmar
ett minne av sommar
bland tusentals löv
eldlekande gula

Morgontrött barm njuter
natten falnar
en gryning spirar

emellan daggkylda toppar

Det är då vi förlåter
arga miner
Sorgens tårar
vi lämnat efter oss
i drömmen


En kärlek vakar
hjärtan hyser
boning åt ett förspel

hoppet om den stundande dagen










Fri vers av Baystream
Läst 293 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2011-10-11 09:20



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Mjuk text med en glimt av sol som leker bland höstlöven och med en mild känsla av förtröstan, tillit och hopp i grunden som vaknar till liv när man gnuggat den där första morgontröttheten ur ögonen och kan möta en helt ny dag som är alldeles stilla och ren. Det spirar, det växer och det djupnar, och alla sorgens tårar får man lämna kvar i drömmen när kärleken omsluter och omfamnar. Det enda som möter är en innerlig blick, en varm strykning över kinden, ett preludium till en stundande dag och ett hjärta som hyser en boning inför ett förspel. Just så mycket mer än så kan man nog inte önska sig. Hela dikten känns också fylld av ömsint förlåtelse när de arga minerna tycks långt borta och man helt och hållet kan hänge sig åt att älska. Det finns ett minne av sommar här och en intim känsla av liv. Fastän topparna är daggkylda så bär de ändå på ett hopp, och när de första strålarna så småningom börjar att bryta in så kan man helt och hållet uppgå i tillhörigheten.
2011-10-11

  Järnkatten
Måste instämma med Ulf, denna är rätt av ljuvlig, bokmärks :)!
2011-10-11

  Anna*
Skönheten vaknar och sträcker på sig. Kärleken får utrymme och livet går vidare!
2011-10-11

    ej medlem längre
Som den vackraste lovsång..
2011-10-11

  Mow Dean VIP
Du spelar med vackra toner.
2011-10-11
  > Nästa text
< Föregående

Baystream
Baystream