Hon drogs till allt möjligt som lockade
och fann det som behagade för stunden

Det hon inte förstod var att det som sig lovat
vara ljus var mörkrets makter..
En del älskade att vara i det nattsvarta mörker och
formligen älskade det..
Men för henne var det spännande för hon trodde
befrielsen skulle äga rum tills hon en dag
verkligen mötte det onda...


Då mindes hon alla böner hon bett och alla frågor som hon
hade haft till Gud som barn och som vuxen som hon nyligen
ställt till Honom. Hur kunde hon misstagit sig? Nu såg hon
sanningen i vitögat hon visste nu att hon måste vända om
och hon gjorde det....

Den känslan hon fick av frid var den dyrbaraste stund hon
någonsin varit med om. Hon älskade Den som gav henne
det hon längtat efter i hela sitt liv..

Åren gick och för varje dag som gick så älskade hon Honom
desto mer och mer...
Nu var hon sant fri,äntligen har jag kommit Hem sjöng hon och det är tillgängligt för var och en som önskar sjöng hon glatt....