Hej, du, ska du följa med ut och röka? Bra, vi går en bit ut på ängen bara. Har du kul ikväll? Ja, verkligen. Nej, ikväll dricker jag vin! Okej, men. Låt mig prata till punkt nu, säg inget förrän jag sagt allt. Okej? Bra

Du är så vacker att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag förstår inte hur någon kan vara som du. Visst, jag har aldrig sett en ung man med så stora läppar, smala ben och mörka ögon förut. Visst, du är så förskräckligt snygg att jag får ont i magen bara av att se dig. Du vet när någon kanske säger att "ditt leende bländar mig", sådär väldigt klyschigt?
Precis så gör du med mig, fast tvärtom. Hela omvärlden bländar mig men du får mig att se igen. Bara du ler så känns allt fint.
Det hade kanske räckt där. Att berätta för dig hur hysteriskt vacker du är.
Men jag har aldrig någonsin mött en kille förut som passat mig så intellektuellt, någon som delat samma musik- och boksmak, någon som tänker som jag. Det har aldrig hänt förut. Jag kanske har mött ett par killar som jag bara delat säng med en natt. Det är inte samma sak.
Varför har du någon annan?
För ett år sedan kysste du mig för första gången. Ett par månader senare vaknade jag bredvid dig två morgnar av sju på en vecka. Hela vintern byggde du upp mig med fina sms och hela våren trampade du ner mig i vårgruset som smälte fram under snön.
Men ändå gillar jag dig så. Och det tror jag att du vet. Och du gillar ju mig. Fast jag tror att vi gillar varandra på olika vis, du och jag. Och det gör så ont.
Varför har du någon annan? Vad gjorde jag fel? Vad är fel på mig?

Allt jag egentligen vill säga är att jag önskar att du valde mig. Jag önskar verkligen att jag kunde vara "just hon". För mig är ju du "just han"