...du läste mej då...läser du mej nu...?
Visst...
Visst
Jag vet
Det hade
Varit bättre
Att ta hela smällen
På en gång
Än att lida lite
Varje dag
Visst
Jag skulle
Aldrig fegat
Kukat ur
Backat
För min rädsla
Att förlora en vän
Som du
För alltid
Inte då
Inte nu
Visst
Det hade varit
Smärtsamt
Jobbigt
Tufft
Att bli lämnad
Utesluten
Förbannad
Förklarad fredlös
Oönskad
Av alla
Av henne
Av dej
Av alla
Men ändå
Kanske värt det
Om jag sagt
Om jag säger
Vad jag känner
Visst
Du har det
Säkert bättre
Utan mej
För vad skulle du
Få ut
Av en ful idiot
Visst
Kanske snäll
Kanske lite snygg ibland
Men ändå
En feg dåre
Som mej?
Visst har jag
Gett upp lite
Ibland
Men ändå inte
För dårar och clowner
Som mej
Ger aldrig upp
Sin dröm
Så länge drömmen
Kan bli sann
Visst
Är du ändå
Den vackraste
Jag någonsin
Har sett
Visst har du ännu
Ditt mörka hår
Dina gröna ögon
Ditt mjuka leende
I behåll
Visst ska man inte
Sätta människor
På pidestal
Men sådant
Bry sej inte
Känslorna om
Inte ett dugg
Inte alls
Och mina känslor
Är ännu kvar
Hos dej
Fast du inte
Är den
Jag borde
Tycka om
Visst
Tycker jag om dej ändå
Visst tänker jag alltid
På dej
Visst
Respekterar jag dej
Så mycket
Att jag backar
Tränger mej inte på
Mer än lite
Ibland
När saknaden
När längtan
Till dig
Blir för stor
Blir för stark
Visst kunde jag
Gjort mer
För att visa
Vad jag känner
Visst
Visst tycker många
Att jag är patetisk
Visst tror andra
Att det är synd
Om mej
Men det är inte
Synd om mig
För jag får själv
Ta konsekvenserna
Av mitt handlande
Av allt
Jag inte gjort
Visst
Jag bryr mig inte
Inte det minsta
Men du förtjänar
Kanske inte
Att jag skriver
Dålig poesi
Om dig
Du som kanske ändå
Aldrig läser
Mina ord
Visst
Men jag kan
Ändå inte hjälpa
Att jag visst
Tycker om
Dig...
TT
(c) 2011