Kajorna är så svarta
i kontrast mot den lavendelblå himlen
Löven så brinnande röda
men de fyra väggarna
är alltjämt grå
liksom sinnet
Liksom de pärlor
jag så omsorgsfullt trär
på tunna trådar

Det bor en ocean i mina vener
men jag har inga dammluckor att öppna

Jag flyr min värld
till förmån för Hollywoods kulisser
En verklighet med blod utan eftertanke
sorg med ett slut
och kärlek som brinner
men aldrig blir till stoft

Jag förförs av all den dynamik
som jag själv saknar

När livet blir fiktion
tycks regnvattnet förångas mot rutan
Men samtidigt får tsunamin
som trycker mot lungorna
ny fart i trånga artärer

Fröken skötsam spänner sin båge
Lindar sin taggtråd runt min hals
Dagar som denna kan jag känna
hur Johansson-sandlådan skaver sår
som blottar mina benvita ryggkotor

Imorgon lyfter ännu ett plan
Hundratals stolar utan mitt namn

Mitt liv är så perfekt
så vackert
säkert
och stillsamt
Huden så blek
Jackan så förbannat ny och fräsch