När jag arbetade i en reception fick vi en
morgon besked att vattnet i stan det var
otjänligt att dricka, det skulle vi meddela folk
om de ringde och undrade och även berätta
för dem att vattentankar med friskt vatten skulle
ställas ut i stan på olika håll så fort de bara hann.
Och information om vattnet hade gått ut i P3!

Så fick vi besked att nu gick det att dricka.
Så gick nå´n timma och då sa de, det går ej
att dricka. Och igen efter nå´n timma så var
det drickbart... Och så höll det på hela dagen
och när vi gick hem var det fortfarande odrick-
bart, och det var högste chefen på vattenavdel-
ningen som sist hade sagt till oss vad vi skull säga.

Men på väg till arbetet nästa dag slog mig tanken att
om han nu missar att säga till oss en gång bara att
det blivit en ändring då får vi så klart ovett för att
det är vi som har sagt fel...

När jag når fram till entrén på jobbet kommer
självaste vattenchefen emot mig och han säger
att vattnet är drickbart nu, då tänker jag till och
säger, det du sa nu det får du skriva ner, det
meddelandet + datum + klockslag...

Han tittar eftertänksamt på mig, och frågar om
det behövs, jag svarar bara, visst skriv ner det
jag bad om. Han skriver ner meddelandet han
nyss har sagt på ett A4-ark och jag säger
när jag läst det och din underskrift då...

Han skriver ner sitt namn.

Morgonen går det blir dags för kafferast. Då flängs
vår dörr upp och vår chef kommer in. Hans hår står
rakt upp, skjortan är uppknäppt slipsen hänger
liksom uppsliten långt ner på bröstet och slips-
knuten ser ut som en vissen rosett i ett trasigt
halsband, han river sig håret och skriker till
oss rakt ut: -Jävlar anamma! Vem har sagt till
er att ni skulle säga att vattnet gick att dricka?
-Vattenchefen, sa jag.
-Nej, han förnekar det. Det sista han sa till er
det var igår och då sa han att det var otjänligt...

Och vår chef berättade att han varit uppkallad
till ledningen och blivit totalt utskälld för sin
så urusla personal därför att vi lämnat fel
besked detta kommer att stå oss dyrt...

Då tar jag fram en kopia av arket där vatten-
chefen skrivit ner meddelandet han gav oss
för några timmar sen. Det lämnade jag över
till vår chef som nu hade båda armarna
viftande i luften...

Han tar det och läser det och ser på mig och säger:
-Nu skall de få.

Och hur det mötet sen gick om det hörde vi
ingenting alls, allt blev tystare än tyst.

Men en reaktion la vi alla märkte till sen
vissa innan så självsäkra personer de hade
blivit mer tama...