Jag hälsade på hos Mor. Hon bor på Gotland. Kontakten förmedlades via hennes son, som jag haft viss kontakt med på en skrivarsait. Mor kommer från södra Tyskland. Familjen flyttade hit på sextiotalet. Hon pratar tyska med sin son och förmedlar på ett mjukt melodiskt sätt att det är hon som bestämmer. Egentligen har hon haft tid att lära sig svenska, men det blev inte av för hennes man var ju tysk han med. Det är viktigt att allt står harmoniskt i hennes hem, som är i olika toner. Stora rummet, med utsikt över Havet står i lejongult. Sammetssoffor, med en bakgrund av tung tysk prosa, i bruna franska band, också de i en matchande gul, nästan kunglig ton..Det finns också en hel del änglar och andliga detaljer i utsmyckningen. Den är noga genomtänkt. Köket går i vackra blå toner och sen är salongen i roströda och rosa toner, som gör sig bra över det blå vattnet och solnedgången. Mor har passerat de åttio, men är ytterst vital. Det är viktigt för henne att ha Gud med sig i vardagen. "Gud i vardagen" upprepar hon ofta. Det är så hon finner vägen till toleransen och medkänslan till andra oliktänkande medmänniskor. Hon har blivit hårt prövad i livet av sin Gud. Jag som blott var gäst i några dagar fick ta del av hennes lidande på denna jord. En av döttrarna har Downs syndrom. Hon bor på ett hem och målar vackra känslofulla bilder som är till försäljning för allmänheten. Hon tänkte själv handla en själfull målning, av en fjäril, och hänga upp på landet. Det var jag som tipsade om den målningen när jag besökte ateljén och det är ett gott val. Varje söndag kommer hennes dotter på middag. En fin tradition av välvilja och omtanke. Äldste sonen brås mer på sin far, vackra drag. Hans lillebror, som jag här kallar Vännen, berättade för mig, att han storebror, lånat ihop flera miljoner och nu levde flott på de lånta pengarna. Hans andra syster är med i en Jesus-sekt och här kom våra familjer att mötas. Mediet i sekten, en man, kärade ner sig i honom, berättade han för mig. Han, mediet, som förmedlar Jesu ord, är homosexuell och inget vidare tillförlitligt medium, om jag förstod saken rätt. Men det hade han inget för, berättade Vännen, för han tycker att samlag är kladdigt och för övrigt är han inte homosexuell. Vännen, jag kallar honom så, är också mycket intresserad av det andliga.Däri brås han på sin mor. Han är blygsam, men tillrättarvisar gärna andra med astrologi, som han är bevandrad i. Den indiska. Vad hans mamma inte vet är att han driver med Jesus på en sån här skrivarsait. Han skriver underhållande kåserier av den natur som inte riktigt kan kallas fromt. Det är nog för att balansera och kompensera detta att systern är med i den där sekten och ett försök till frigörelse från mamman. Underhållande är det ialla fall, i högsta grad! Hans mamma blev riktigt intresserad när jag berättade lite valda stycken jag kunde utantill, under middagen. Ach sååå, sa hon på sin mjuka sydtyska, det kände hon inte till...berättelser om Jesus...det måste han visa henne. Undrar om hon skulle se det roliga i dem, som jag gjorde, fullständigt vek mig dubbel... "Roligt", ett ord jag upprepade då och då.Hon hade svårt att greppa betydelsen av detta ord, så fjärran var det för henne. "Rrrhholigt?", sa hon liksom frågande och lät r:et rulla på tungan."Är det för att distansera dig i tillvaron du bvill(det lät så, som en blandning av b och v) ha r-o-l-i-g-t"? Jag försäkrade henne om att det mer var i ett sätt att närma mig tillvaron, som jag tyckte om att ha roligt. Det var henne främmande, att man kunde ha den inställningen. Hennes son är djupt fästad vid henne och mycket behjälplig i allt som hon kan behöva ha hjälp med och det är ganska mycket. Några månader om året står han för alla inköp och matlagning och tvätt. Det är tur att han inte har någon egen familj att ta hand om, men det har inte blivit så förklarar han för mig. Så fort hans mor närmar sig åker vinglasen in i skåpet; schwish säger det, och han står där med en oskyldig min. Det står lite vinglas här och där i lägenheten. Det är nog för balansens skull. Han är"Våg" enligt det indiska horoskopet, och då söker man jämvikt. Man behöver inte alls gå i kyrkan tycker Mor, och ha att göra med de uppblåsta prästerna. Nej "Gud i vardagen " var hennes melodi. Jag tyckte mig märka en viss fienlighet när jag berättade att jag besökt alla stadens kyrkruiner och till och med fått med hennes son på en kort, men fantastisk konsert i det fördärvliga huset. Detta sades inte öppet, utan man förstod det mellan raderna. Det visade sig att hon träffat en nära släkting till mig som prekärt nog visade sig vara medlem av samma församling som hennes andra dotter. Hon var så berörd av hans godhet att ta sig en handikappad till kvinna.Vi delade inte uppfattning och samtalet blev laddat av outalade ord och kritiska undertoner. Jag borde vara den som vände andra kinden till i sann kristelig anda! Hon tog mig i upptuktelse och sa att jag annars skulle få leva med detta efter mannens död. (Han är upp mot de åttio). Vännen stödde sin mammas åsikt med tystnad och fyllde i med att jag skulle få leva med det. Den sekteristiska stämningen började kännas ganska obehaglig och jag talade om att jag var gäst i huset och bara ville ha en trevlig kväll. "Har du haft kontakt med spsykiartier psykologoooog... hmm?" Det lät som om hon uttalade den ondes namn. Frossbrytningarna kändes över hela kroppen.Den förhatliga psykologin som undergrävde all sann tro med sina manipulativa, oandliga metoder och fick människors egon att växa över deras själar som mossa och ogräs. Stark illamående av detta påhopp bad jag att få byta samtalsämne. När hon begrep att jag blottlagt hennes övertramp, bad hon om ursäkt och var så undfallande och vänlig de kommande dagarna. Vi kramade ändå om varandra och jag fick en fin chokladkaka att ha på färjan. Hon fick en blomma som tack för att jag fick besöka dem. Vännen följde mig till färjan och sa farväl med de värmade avskedsorden "Nu kommer den formella kramen..." lite på skoj så där. Jag hade svårt att förstå det roliga. Kände mig distanserad på något sätt.